Malmsjöbergs historia

Här kan du lyssna på bandade intervjuer med några av föreningens veteraner, pionjärbyggare från Stockholm. 

Ingvar Hultman är ansvarig för pumphuset och en av pionjärbyggarna från Stockholm i början av 70-talet.

Sajten uppdaterad

2 oktober 2025



Mejl till styrelsen:

info@malmsjoberg.se


Föreningen har en  

grupp på Facebook


Webbredaktör:

Per Gustafsson

Bröderna Sällström, Bo, Jan och Per tillbringade somrarna på Stavudden i början på 50-talet och mötte den landsbygd som fanns då.

Jan Sällströms  historiska beskrivning av landsbygden kring Malmsjöberg:

Den 13 september 1965 antog Malmköpings kommunfullmäktige byggnadsplan för fritidsbebyggelse på en del av Nedingsgölets mark. Malmsjöbergs fritidsområde har alltså nu funnits i mer än 40 år och i många fall har generationsskifte ägt rum och många vet inte hur bygden såg ut när området började byggas.


Blickar vi tillbaka i tiden fanns här typiska sörmländska småjordbruk, torpen Nedingsgölet, Stavudden och Niklasberg, vilka alla är mer än 100 år gamla. Nedingsgölet hade styckats av från Skulsta hemman, Stavudden från Follökna och Niklasberg från Lundby hemman. Stavuddens torp låg tidigare där tomterna 40-42 nu ligger, men flyttades i början av 20-talet till sin nuvarande plats där ett större hus byggdes av lantbrukaren Johan Larsson. Det blev bara vildvuxna fruktträd kvar vid flytten.

 1946 såldes huvuddelen av Stavuddens mark till lantbrukare Elof Persson på Nedingsgölet, utom 1,67 hektar tomt runt själva bostadshuset, som beboddes av snickaren Ivar Larsson, uppvuxen på gården. Något år senare rev man Stavuddens ladugård och använde virket till Nedingsgölets loge, (där Malmsjöbergarna under många år brukade ha sina gemensamma fester).

Då Malmsjöbergs tomtområde tillkom fanns redan åtminstone sex fritidshus som byggts på hyrd eller friköpt mark av familjen Persson på Nedingsgölet. Sjön, fisket och den vackra naturen lockade malmköpingsbor och andra ut på landet. 

Där fanns Roxenbergs ställe, tomt 37 som byggts redan 1946; Hedins, tomt 7 vid Follöknas gräns byggt 1950 vid sjön, bredvid denna Bergströms, tomt 8, byggd betydligt senare; högre upp på Stavuddens f d mark Halvarsons, tomt 26 och Claes Perssons, tomt 41, båda byggda1958; Axelssons, tomt 44 ute på udden. Ivar Larsson hade 1949 sålt Stavudden som fritidsställe till Sällströms, som fortfarande bor kvar, numera permanent.

År 1965 var området en lantlig idyll med betande kor, levande åkerbruk och höslåtter med hässjor. I skördetiden stod krakar med solgula sädeskärvar på tork. Mellan Nedingsgölet och Stavudden gick två bruksvägar, en från Nedingsgölets lada ner mot badet, sedan utefter stranden ända bort till nuvarande Sjöstigen och dennas sträckning upp förbi tomt 41 och sedan mellan tomterna 26 och 27. Den andra gick från Stavuddens ladugård upp ungefär mellan tomterna 22 och 23, vidare mellan 30 och 31 och över lekparken bort förbi Niklasberg och rätt ner på Nedingsgölet.

På dessa vägar lunkade korna hem till ladugården för att mjölkas och Elof Persson tuffade med sin trogna traktor till arbete på åkrar och ängar. Där tomterna 9, 13, 14, 20 och 21 ligger var ett par åkrar, vanligtvis odlade med havre eller ärter eller vall. Stora delar av tomterna 41-42 och 44-47 var också åker, liksom 34-36, 38-39, 48-51, 67-76. 

Fotbollsplanen och marken ända bort till Follöknas gräns var ibland åkermark ibland betesvall. Ibland kunde man här finna korna tuggande på badbyxorna som hängts på tork vid stranden. Både Follökna, Fornbo och Nedingsgölet hade mjölkkor och man kunde köpa spenvarm mjölk i kanna direkt från ladugården. Kvigorna i hagarna var alltid fulla med bus, slet sig allt som oftast och kalasade i trädgårdslanden. Då det fanns kreatur var det mycket svalor och tornseglare, något vi saknar idag. 

          Sjön var rik på kräftor och kräftfisket med efterföljande kalas hörde till en av årets absoluta höjdpunkter. 

Det öppna landskapet har i hög grad krympt, men tack vare tomtområdenas karaktär av vacker park och genom att Follökna fortfarande har ett aktivt jordbruk, har jordbrukslandskapet inte vuxit igen i den omfattning man kan se på andra platser. 

              Ett spännande utflyktsmål med båten var lanthandeln i Sveaborg bortom Barrö. Där kunde man köpa leksaker och något gott till utflyktskorgen.


            Jan Sällström